Vad kan du ta del av här? Inlägg om mitt liv, dikter och vad som faller mig in att berätta om. Du kan också se en introduktion till min föreläsning "Min resa med diagnos bröstcancer". Kom ihåg att idag är också en dag i livet, ta tillvara på din dag!

lördag 26 november 2011

Hos polisen...

Vad gjorde jag hos polisen? Jo, jag skulle hämta mitt nya pass.

Åkte ner efter jobbet i går. Letade efter parkering precis utanför polisen men där var fullt. Får sedan tag i en parkeringsplats bara en 100 meter därifrån. Ut i ösregnet och blåsten för att köpa min parkeringsbiljett. Använder mitt Visa kort fast där en skylt där det står att det inte går, för det kan ju inte vara sant tänkte jag. Men det var det. Vakten från Securitas som precis skulle åka därifrån, gick ut i ösregnet och blåsten, och frågade mig vänligt om det vara något problem. Han förklarade att det kostade för mycket att ansluta sig till Visa. Ok, jag tackade och letade fram en femkrona. Försökte 2 ggr få den att stanna kvar i apparaten. Securitasvakten som precis skulle köra iväg, fick gå ut från bilen i ösregnet och blåsten ännu en gång. Lika vänlig var han, heder åt honom! Och kan ni tänka er, när jag åter lägger i femkronan när han står jämte, så funkar det! Typiskt!!!

I alla fall gick jag nu upp till polishuset i fortfarande ösregn och blåst. Går in och tar min kölapp, rätt mycket folk var där. När jag satte mig ner, lade jag märke till att nummerdisplayerna ovanför respektive lucka var nedsläckta. Nåja, tänkte jag, de ropar väl upp manuellt idag. Efter bara några minuter meddelade en i personalen att datasystemet var ur funktion och att vi gärna fick vänta, det vet inte hur lång tid det tar, annars är där öppet i morgon mellan då och då. Jag nickade till henne med glad min gick, glad över att blivit upplyst innan jag hann sitta där mer än ett par minuter.

Ut i regnet till min noga betalade parkering. Inget av detta retade upp mig, jag bara log och var trevlig hela tiden. Det var ju ingen brådska med mitt pass och de jag mötte kunde ju inte hjälpa att allt var som det var. Stolt är jag, för förr i tiden hade jag nog i alla fall känt mig lite irriterad!

1 kommentar:

  1. Det är ju världsliga saker men nog hade JAG blivit irriterad.

    SvaraRadera