Min dotters sorg över "bönan" blev till denna text. Den berörde mig mycket och jag är glad över hennes tillåtelse att publicera den här.
Vad gör man med saknaden för något som aldrig blev av?
När man aldrig fick möjligheten att träffa den man saknar.
Möjligheten att veta.
Hur får man sitt inre att förstå det kroppen redan fattat?
De inre tankarna som inte greppat.
När man sörjer...
Emelie Abrahamsson 2011
Oj vad sorgligt
SvaraRadera